Happyness..

Igår kände jag en stor lycka i mitt hjärta och det var längesen.

När jag kom hem från jobbet var pappa hemma, han hade lagat makaronpudding och vara på strålande humör.
Maten var så god att jag skulle ha kunna förätit mig..
Sen efter  middagen drack vi kaffe o han pratade om alla historier som han varit med om på jobb å sånt som han alltid alltid gjort förut, innan den här jäkla skit saken hände..
Det var som förut. Jag såg min pappa komma fram. Min Pappa.
Jag var i stunden lycklig.

Det klart att pappa finns ju kvar. Han är ju min pappa vilket som.
Men när man sett en person på ett sett i 20 år blir det en stor omställning och svårt att hantera då personen blir till viss del någon annan och situationerna är jobbiga på alla sett man kan tänka sig för en familj.

Det är svårt att förklara vad jag egentligen menar.
Men det är inte lätt.
Sakta med säkert går det framåt, till förhoppnigsvis bättre tider.


Ikväll kommer Fredrik å så är det Greys. Wihow kan det bli bättre! :)


Kommentarer
Postat av: Lizette

Han heter Martin Persson, vet inte om du känner honom.. gå in på lizette.pixbox.se och kolla in Borjafjäll, där ska han finnas med.



Varför man väljer att flytta dit fattar jag inte :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback