Real love..
Helgen är nu över och det gick fort som tusan, as always.
Men det har varit en underbar helg. Synd bara att man inte haft tillgång till en skoter. Men men shit happends :P
Vädret har strålat och det har även jag:D..
På fredagen åt jag middag hemma, gjorde efterrätt och surrade med familjen. Sen drog jag vidare till Hoting, närmare bestämt till Oscar :D.. Där var det kalas. Fyra grabbar som drack öl, sjöng vackert, var halvnaken och nyduschad. Haha jag kom precis i rätt läge.. Sen körde jag runt på dessa guys i Oscars bil, wihow! Men det var mindre lockande att sitta på fest med hotingsfolk nykter. Hmm jag var inte så road, haha..
På fredagen åt jag middag hemma, gjorde efterrätt och surrade med familjen. Sen drog jag vidare till Hoting, närmare bestämt till Oscar :D.. Där var det kalas. Fyra grabbar som drack öl, sjöng vackert, var halvnaken och nyduschad. Haha jag kom precis i rätt läge.. Sen körde jag runt på dessa guys i Oscars bil, wihow! Men det var mindre lockande att sitta på fest med hotingsfolk nykter. Hmm jag var inte så road, haha..
Lördagen var lung å skön. Fint väder. Fredrik var bakis :P.. Så det blev en promenix ute å finvere och kaffefikade hos Jojje. Sen movie:D.. Som jag inte fattade ett smack av. Iaf i början. Låt den rätte komma in var det. Först trodde jag att det var en lovemovie. Sen var det en rysare, sen en drama-thriller och tillsist en vampyr film.. Jag hängde inte alls med. Men den var okej. Inget mästerverk som en del tycker men helt okej..
Later var jag tvungen att fräscha upp mig lite eftersom det blev raggen runt byn, mattsson och Dorotea.. Jag var trött som tusan, slocknade på vägen hem.. Medans grabbarna skrek, drack å sjöng i baksätet.. :P. Jag kände mig väldigt old faktiskt. Men hello klockan var ju typ 2 på natten innan var hemma:P
Sen poff var det ju söndag. Vilket absolut inte var min dag riktigt. Det är lika plågsamt varje gång att lämna Fredrik.. Not funny at all.. Men vi lagade super god middag, myste och kramades hej då.. Så även söndagen var bra trots att det var en söndag och missförstånden hos vissa i min närhet var på hög nivå..
Jag trodde ju att Superman var den som skulle komma flygades, rädda mig och flyga iväg med mig till en bra ställe. Be the hero. Men så var inte fallet. Det är inte den killen som räddar mig, är där för mig när tårarna bara kommer, säger de rätta orden, tittar på mig med världens finaste ögon. Det finns bara en som gör dessa saker.
Just one guy.. And thats my guy.
Livet kan ta vändning som man inte alls var beredd på.
Livet kan förstöras på några sekunder.
Livet kan rinna ur ens händer som sand.
En familj kan trasas sönder inom enbart månader.
En familj kan sluta existera.
Det jag hade kommer alltid att vara det bästa. Det min familj är uppbyggd på.
Men saker och ting kan bara försvinna, bara dö ut.
Mina känslor är svart, tragisk, jobbig.
Inget kommer någonsin bli som förut.
Kan jag acceptera detta?
Måste jag acceptera detta?
♥
Later var jag tvungen att fräscha upp mig lite eftersom det blev raggen runt byn, mattsson och Dorotea.. Jag var trött som tusan, slocknade på vägen hem.. Medans grabbarna skrek, drack å sjöng i baksätet.. :P. Jag kände mig väldigt old faktiskt. Men hello klockan var ju typ 2 på natten innan var hemma:P
Sen poff var det ju söndag. Vilket absolut inte var min dag riktigt. Det är lika plågsamt varje gång att lämna Fredrik.. Not funny at all.. Men vi lagade super god middag, myste och kramades hej då.. Så även söndagen var bra trots att det var en söndag och missförstånden hos vissa i min närhet var på hög nivå..
Jag trodde ju att Superman var den som skulle komma flygades, rädda mig och flyga iväg med mig till en bra ställe. Be the hero. Men så var inte fallet. Det är inte den killen som räddar mig, är där för mig när tårarna bara kommer, säger de rätta orden, tittar på mig med världens finaste ögon. Det finns bara en som gör dessa saker.
Just one guy.. And thats my guy.
Livet kan ta vändning som man inte alls var beredd på.
Livet kan förstöras på några sekunder.
Livet kan rinna ur ens händer som sand.
En familj kan trasas sönder inom enbart månader.
En familj kan sluta existera.
Det jag hade kommer alltid att vara det bästa. Det min familj är uppbyggd på.
Men saker och ting kan bara försvinna, bara dö ut.
Mina känslor är svart, tragisk, jobbig.
Inget kommer någonsin bli som förut.
Kan jag acceptera detta?
Måste jag acceptera detta?
♥
Kommentarer
Trackback