going and going..
Hostandet och kraxandet å allt de andra fortsätter.. Lovade mamma att jag skulle dammsuga idag och det var tamme tusan det jobbigaste jag gjort på länge... Ingen hit för en sjukling...Alltså verkar det som att min förskylning inte har lämnat kroppen.. Så hur det blir i morgon vet jag inte än..
Jag har spenderat ännu en dag med brudarna i SATC.. Niice! De har ju problem om något. Eller de hittar iaf en massa problem. Att ha förhållande i New York verkar ju vara jobbigare än allt annat.. Undra om Madde och Emma har/kommer få samma problem. Om, så måste jag nog oxå flytta dit så jag kan delta:P.. Och ev bli den normala i sällskapet för en gångs skull..:P
Haha jag fick just två skrämmande kort från Carinas fest. De var såklart på mig och jag såg... Hmm, ja rädd ut.. Jag är helt enkelt inte fotogenisk.. Ska bli kul att se om det finns nåt kort som jag ser lite normal ut på.. Jag tvivlar. Men hopp kan man ju alltid ha..
Det är faktiskt ganska deprimerande att vara sjuk.. Allt känns så hopplöst på nåt vis.
Jag vill så gärna tänkta framåt och positivt men näää.. Det lixom finns inte. Jag vet inte ens vad det är jag ska tänka.. Åt vilket håll, till vilka mål. Det lilla som jag hade, har jag oxå tappat.. Det känns lite surt faktiskt.
Spelar ingen roll hur många längeheter jag söker eller vad som helst så blir det aldrig min tur. Jäkligt konstigt de där.
Är det tur, karma eller ödet som bestämmer?
Eller är det så enkelt att det är jag själv?
Att jag är min egen lyckas smed, eller vad är det man brukar säga.
Kan inte nån, nåt ge min ett tecken på åt vilket jäkla håll jag ska gå åt.
Vart jag ska titta, vad jag ska se, vad jag ska kämpa för..
För just nu kan jag inte se nåt tydligt längre..
Nej åter till annat..
Jag saknar min Fredrik som typ kommer hem ehh ja nästa år..känns det som iaf..
Puss hej
♥