susannewennberg

Alltså allt går ju bara runt o runt o runt. Vardag, helg, vardag helg..
Man längtar till helg. Svisch säger det och man har nästan fått ny frisyr av vindpusten så är helgen över.
På söndagkväll har man svag  kräkångest över att man ska på jobbet igen och att man kanske inte hunnit gjort det man velat under helgen. Antigen har den varit för lugn eller för stressig.
Är det så här det ska vara nu tills man blir persinär?. Deppande fråga egentligen och en aning negativt , yes I know.
Men på allvar är det så här det kommer bli ett tag fram över.
Samma, samma dag ut och dag in.
Känns som att allt går på rutin nu mera. Man gör det för att man ska. För att man gör det varje tisdag.
Och om något annat kommer i mellan så kraschar hela jäkla dagen ner i leran..




Man vill ju ha saker att se framemot. Saker att göra. Saker att längta efter..
Jag vill ha ett jobb som jag kan säga, i veckan ska vi göra det här, så då ska vi ordna inför det. Å sen nästa vecka ska vi göra den grejen till den saken, ja typ nåt sånt. Att man gör oliga och nya saker hela tiden.

Min formulering liknar mer en 6-åring som nyss börjat skolan. Sorry!
Men jag tror att ni förstår.
Man vill ju bli motiverad och peppad genom och till saker..
Exempelvis i då i mitt jobb som verkligen är enformigt.
Tjatigt om int annat.

Jag vill göra mera saker.
Jag vill fika mera med kompisar.
Göra mer roliga saker med Fredrik.
Kolla mer på bio.
Bowla.
Ja tillåme gå på jäkla teater.
Resa.
Träffa olika människor.
Få kunskap om allt möjligt.

Jag vill ha mera livsglädje helt enkelt.
Ska det vara så jäkla svårt?!

Give it to me!

♥