susannewennberg

Fast för mig har den egentligen nästan börjat.. Är ledig imorgon.. För att hälsa på pappa såklart, som faktiskt gör stora framsteg :D Är väldigt väldigt stolt över min far..
Och i morgon innan vi åker ska jag fixa lite grejer på byn sen laga middag tills vi kommer hem sen på kvällen..Homemade pizza:D
Hoppas jag klarar av att laga den lika god som mamma..

Idag har det varit seeega timmar på jobbet.
Är verkligen inte mycket att pyssla med just nu. Kändes som att svenska-flytt-folket gått i ide eller nåt.
Ingen ringer, ingen skickar bekräftelser..
Jag höll ut en timme sen jagade jag chefen å bad på mina bara knän om jobb..
Så då trängdes vi ett par stycken ute på posten istället:P
Gick ganska bra.. Roligare att variera sitt arbeta lite..

Halloween i helgen o denna gång blir det ingen utgång, men det skulle inte vara detsamma när inte min
partner in crime är med. Förra året hade vi riktigt kul. Tjoa å tjimma å högg alla med våra piratsvärd.. haha ja jösses.
Men i år blir det lite lugnare, men även bra.
För Fredrik kommer å ja vi tänkte bara mysa:D
Äta gott o se en skräckis kanske, om jag vågar..
Mamma kommer oxå vara med i nåt hörn men men sånt är väl livet..

Jag kom på idag på våran lilla promenix ,som vi har varannan torsdag, att vi som bor i Sverige är ju väldigt gnällig.
Man gnäller ofta för massa små saker som egentligen bara är en bagatell.
Minsta lilla fel o vi vill gärna tala om det för folk. Vi uppskattar helt enkelt inte så mycket.
Ja, jag kan väl ha fel men det känns så iaf.
Och det finns säkert många som faktiskt inte ser allt så nega å så utan faktiskt är nöjd med det dom har. Men jag är nog inte en sån person. För när egentligen sa man bara gud vad jag är glad att jag har en familj eller en bra vän eller ja nåt sånt. När uppskattade man någon eller något sist?..

Jag vill verkligen vara en person som är så, bara glad å inte alls gnällig.
Så då måste man nog börja tänka om lite.
Börja uppskatta ens vardag å alla fina och snälla människor som man faktiskt har i sitt liv.

Visst det klart man måste få tycka att saker är jobbiga o man kan inte alltid vara på topp.
Men att man faktiskt då och då bara tackar eller uppskattar det man har, det man får och de som finns.

För vart jag än tittar händer det hemska saker heeela tiden.
Med barn, med familjer,med djur, med gamla, med Alla..
Och ja de gör det så himla bra, trots allt som hänt. Ja jag blir nog helt enkelt bara förvånad och imponerad av vissa människor.


Haha nää nu har jag som vanligt svävat ut i ett stort flumtänkande, but thats just me I guess?

Men nu blir nog sängen tror jag.
Ska upp å skjutsa mammsen på worket i måra.

Puss o Kram
// Susanne