ex animo...

Alltså jag är verkligen waay tooo känslig.. Inom allt!  Vänner, familjen, kärleken, ja vad tusan som helst.. Överanalyserar och bara hittar på en massa konstigt som inte riktigt stämmer och allt blir bara fel..
Det blir som så fel i min hjärna. Krångligt å helt ologiskt oftast.
Sen gör det ju inte saken bättre att jag har haft rätt i visa fall när jag mixat ihop nåt strange..
För nu tror jag ju att jag jämt har rätt..

Men det är jobbigt att jämt känna att man inte är värd saker.. kärlek..lycka..allt!
Att man är dåligare än den som står breve.
Att man inte är den snyggare utav dom man umgås med
Att man är dummare än de andra.
Det blir en jobbig molande känsla som inte försvinner.
Vilket gör att man hakar upp sig, tar åt sig, lägger till saker och blir allmänt psyk i huvet..
Det är påfrestande, jobbigt och iritersamt att ha dessa jävla tankar..
Som irriterar även er andra.


Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig till..
Känns som jag bara står å trampar på samma tuva hela tiden.
Utan mening eller mål..


Ja gott folk det här var faktiskt verkligen från hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback