susannewennberg

Juli månad har bara runnit iväg. Augusti kommer oxå göra det, onödigt nog.
Paniken och klumpen i magen växer å växer å växer...
Känner stress och ångest konstant nu nästan.. Men det är mitt eget fel. Bara jag kan stå till svars för mina egna korkade handlingar.Eller ja det är väl det som är problemet att jag inte gör ett skit.
Motivationen, lusten, ja allt är som bortblåst.. Behöver den tillbaka. Nu! Behöver peppning, orken och viljan..
Och ej den som är från mina föräldrar. Shit, hur kan man vara så kass på att få fram det man vill.. Blir riktigt paff ibland hur dom håller på..

Vad ska jag ta mig till?
Please someone, give me an answer!!

Det blir bara prat av det hela.
Dåligt, så dåligt.
Måste verkligen sluta med det.
Vet att jag kan å att jag vill.
Men tålamodet inom detta är ju inte alltid så långt.
Ska gå fort, snabbt å enkelt.
1 2 3..
As simple as that.
För varför står man ut med vissa saker.
Varför gör man bara inte nåt åt det.
Acceptera det eller ändra på det..
Livet går väl inte ut på att man ska må så dåligt som möjligt.
Så jäkla länge lever vi inte.
Ta vara på allt.. Verkligen allt!

Jag ska skriva mer på mina listor. Ja mena nåt måste hända.
Inom hela mitt liv. Allt ska förändras till det bättre. Visst det kan ta dit, men måste ju börja.
Annars kommer man ju förevigt stå att trampa på samma ställe..
Jag vill att mitt liv ska ta fart..
Ja mena här sitter man å slösar massa värdefull tid som man kan ha kul på istället.
AAAA, jag vill ja roligt, skratta, hoppa, skutta.. Jag vill ta vara på mitt liv. Nu!!

Haha deep as the sea är jag nu.. Men jag har börjat insett så mycket.. Vi lever ju faktiskt inte förevigt..
Det är lixom nu eller aldrig.
När man jobbar inom äldrevården, kommer man lixom till insikt tillslut.
Hur jag vill ha det å inte..

Ähh, måste stop this now..

Till duschen å vardagen.

Hejs!


Tycker om dig mer och mer för varje dag som går.<3


Konstigt hur vissa saker bara händer ibland..