Karusellen fortsätter..

Känslorna är som en berg och dalbana.
Ena sekunden känns allt förjäkligt och några tårar fälls
men sen den andra så är det som att det svarta aldrig funnits.

Just ikväll är det så.
Vi pratar ut och på samma gång så gråter jag för allt känns så fel medans jag skrattar för att du säger nåt bra.

Men det känns även som att det alltid är jag som gör fel.
Och att de ansträngningar som jag försöker göra inte syns..

Vi är väl som vi är. Vissa saker går inte ändra på.
Jag tycker inte att jag varit så hemsk nu, att jag lixom tyglat det mesta.
Men förstår din känsla oxå.
Vilket jag blir jävligt besviken på mig själv att jag gör så att du måste känna så.
Vill inte vara en så dålig människa....

Karusellen fortsätter..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback