psyko?

Igår hade jag planerat att jag skulle gå en lååång promenix efter jobbet. Perfekt tyckte jag. Slipper jag stressa till spinngen, måste tvätta osv.
Men då spööregnade det.. Blev det inte lika kul..
Meen.
Satkärring som jag är (och mamma) klädde vi på oss  å kutade jäklar anamma.
Men inte så långt ändå för det va blött!
Det finns inge dåligt väder bara dåliga kläder. Och det var precis vad vi hade, dåliga kläder..
Jaja, det blev det de blev.

Sen frös jag hela kvällen men jag får skylla mig själv.


Varje kväll när jag går å lägger mig är jag i tron om att jag kommer kliva upp klockan 05:00 för att ut å gå..
Jag ställer min alarmet och skäller några minuter på mig själv för att jag ska ev bli rädd för mina egna hot och faktiskt ta mig ur sängen och göra det jag bestämt.
Men icke. Jag tar mobilen stänger av larmet å somnar om tills det "riktiga" larmet ringer.
Tänker bara ähh jag orkar nog inte idag heller.

Jag vet inte om jag ska kalla mig själv latfis eller psykiskt störd som faktiskt vill kliva upp så tidigt för att promenera.
Delade  meningar om detta antar jag:P



Rast slut!
Hejs!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback