Survivor...

I fredags kväll när jag satt där på akuten, i luckan och registreradein mig, så tänkte jag på den senaste gången jag var där.
Det är snart ett år sedan.
I september är det ett år sedan Pappa blev någon annan, med ändå samma.

Jag och Sandra irrade runt där på sjukan. Ingen visste nåt.
Inte att pappa skulle vara där.
Att han hade blivit inskickad av ströms hälsocentral.. Nej då.
Ingen visste nåt.

Så jag sitter där igen i fredags o ser hur allt händer igen.
Det spelas upp.
Får tårar i ögonen.

Vi går på akuten.
Ingen hjälp.
Vi går på röntgen.
Ingen hjälp.
Tillbaka till akuten.
Börjar blir riktigt irriterad.
Vart är Pappa?
En snäll kvinna hjälper oss.
Ringer runt.
Skäller.
Ringer mer.

Tillslut.
Han är på ögon.
Va, varför.
Vem skickar en med hjärtfel på ögonmottagningen?
Jag o syster går dit.
Lättad.
Att pappa är där.
Men lite arg för att han fått virrat runt på sjukan själv.

Kommer fram.
Pratar med kvinnan i receptionen.
Som inser att det är vi.
Vi som är släkt med han som nyss ramlat ihop.
Nej. Nej.
Det kan inte vara han.
Det är inte vår pappa. Han kom bara hit för en liten sak.

Det hände 2 minuter innan vi kom.
2 minuter.

En hel drös med folk kommer fram.
Kollar på oss med en konstig blick.
Och ingen säger som nåt.
Ingen vill släppa bomben.

Sandra är lugn.
Jag vill bara bryta ihop.

Det jag egentligen vill komma fram till är att jag har alltid sett min pappa som min hjälte.
En survivor.
Som alltid har klarat allt.
Med flaggan i topp.
En hårdning helt enkelt.

Och fick  samma känsla när jag o Fredrik kollade film nu ikväll.
Gran Torino.
En man som alltid har sina åsikter.
Sina regler.
Men alltid med ett gott hjärta.
Som en dag faller för sin egen tjurskallighet.

Kanske lite svårt för er andra att se det jag ser.
Ni förstår säkert inte alls.
Men äh. Jag vet vad jag menar.

Det som hänt med min pappa kommer alltid att vara ett stort sår i mitt hjärta.
Det har ändrat allt.
Min familj.
Min Pappa
 Det är inte som det en gång varit.

Förklara för mig hur man accepterar det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback