susannewennberg

Igår eftermiddag och idag är inte mina dagar. Har ju mina aningar varför men det är jobbigt att vara på dåligt humör. Så då blir jag arg för att jag är arg.. Jag vill inte vara en crankybitch.. Som snäser så fort nån säger något (alltså mamma, pojkvän eller kompisar).. Det är grymt jobbigt. Men jag kan helt enkelt inte vara jätte glad.. Allt bara tär inom mig.
Jag hoppas att under dagen kommer mitt glada humör tillbaka.. Att mina tankar släpper..

Idag är det äntligen fredag.. Skönt som attans. Ikväll blir jag själv. Ett tag iaf. Mamma ska på middag med sina systrar o momma. Jag håller mig undan. Dåligt humör ocg tantkackel är hör inte ihop.. Så det blir middag ensam idag, vilket ska bli skönt så jag hoppas att dom inte äter hur fort som helst..
 Efter jobbet ska jag åka och inhandla något gott. Kanske ska göra fläskfile och en god sallad.. Man kan ju lyxa till den fast man är själv.. :) 
Fredrik kommer hem ikväll. Blir nog rätt sent så han kommer inte till mig. Inte förens på lördag natt.. Jag ska ju på dänsgalan, så när jag vill åka hem ringer jag min kära pojkvän <3.. Som förhoppningsvis kommer som en blixt..

Skulle även ha pluggat en massa matte, för jag har tydligen prov nästa vecka.. Hmm så jag måste nog verkligen lägga på ett kol. Och jag känner att samma tanke/känsla som jag hade på gymnasiet börjar komma tillbaka.. Att jag stessar upp mig, säger att jag inte kommer klara det men jag gör som inget åt det egenligen. Typ då pluggar.. Så nu jävlar. Jag har ju mognat för tusan. Måste ju bevisa det då.
Så som sagt ikväll blir det god middag o pluggning..

Jag får fler och fler tecken på att livet är inte värt att bara vänta ut saker.
Varför ska jag spara en massa pengar tills jag blir gammal när jag inte ens vet om jag kommer leva tills jag blir pensionär? Tills i morgon... Varför sitter man bara o väntar? Vad fan väntar man på?
Om jag nu tar mig till äldre dagar är väl det bara en bonus. Och såklart ska man inte slösa å kasta pengar omkring sig. Men lite här och nu tanken måste man nog ha.
Våga lite mer!
Man behöver inte vara dumdristig. Bara våga.
Slösa med förnuft. Men att sitta och bara ja inte vet jag. Tänka att jag skulle vilja resa, jag skulle vilja skaffa barn, jag skulle vilja flytta, jag skulle vilja tatuera mig.
Gör det!

Jag önskar att jag var mer sån. Att jag borde nu ha insett allt detta.
Men att ta steget är svårt.


Det är ännu ett besked som är svårt att ta in.
Ännu ett besked som inte kommer sluta bra.
Ännu ett besked som tär, gör ont och gör en svart.
Ännu ett besked.
Vad är det som händer?


Nej nu åter till allvaret.

♥