susannewennberg

Ja måndag igen. Shit pommes vad fort helgerna går. Galet.
Men den har varit så himla bra.. Har egentligen inte gjort något speciellt. Men det är just det som har varit så bra.
Fredrik har varit hemma, vi har pysslat på hemma hos mig. Sånt där lite halvtråkroligt pyssel som gör att man känner sig som ett par, ett vuxet par.
 Vet inte varför men jag har varit lite extra kär. Underbart!
För det blir jobbigt när han är borta och jobbar. De helger han kommer hem blir ganska intensiva, vilket ja inte alltid är så bra. Allt ska flyta på, man ska hinna med alla. Ja allt ska klaffa. Eftersom man har endast 3 dagar på sig att umgås.
Så att han var hemma hela förra veckan, och även denna vecka ska han vara hemma värmer lite extra i mitt hjärta.


Men känner mer och mer för varje dag som går att det är dax att flytta hemifrån.
Mitt hem börjar nästan inte kännas som mitt hem längre.
Det är bara en väldigt konstig känsla som börjar komma..
So it´s time.


Man ska ju egentligen inte klaga på att det är måndag.
Även det kan vara en bra dag.
Ny start på veckan. En ny början.
Men denna måndag kan jag inte alls njuta över att det är måndag.
Fy!
Den där jobbiga klumpen i halsen som gör att jag inte kan andas är tillbaka.
För att det är måndag eller för någon annat är jag osäker på.
Men sak samma. Den är här. Och det är jobbigt.

Men solen skiner. Fåglarna kvittrar.
Det är nog med skäl till att faktiskt tycka att detta är en bra dag.


Så välkommen måndagen.
Give me what you got. But only the good stuf.

♥