susannewennberg

Nu är jag å Benny hemma.
Har redan börjat plocka, tvätta, stökat.. Bara för att tänka på annat..Och för att det måste göras.
Det var verkligen jätte jobbigt att lämna Pappa.. Får sån ångest.. För även om man inte kan prata med honom så mycket eller göra nåt. Så blir jag lugn bara av att vara nära honom. Så just nu är det kämpigt.

Eftersom det var en bra dag igår så är det en dålig dag idag..
Så idag sover han mest.. Men huvudsaken att han inte har ont eller så. Vilket han inte har..
Det kommer ju vara så att de dagar Pappa har en bra dag, då kommer jag ha en bra dag.

Tror att de mest kritiska dagarna nu är över. Men enligt läkarna kan det stöta på komplikationer när som helst..

Det är fortfarande svårt att fatta detta. Jag sitter å väntar på att min vanliga Pappa ska vakna upp.
Men stegen tillbaka till det vanliga livet har en låång väg. Om vi ens kommer att ta oss dit..

Jag vet ingenting längre..

De flesta säger att jag måste göra det jag planerat å inte känna att jag ska ha nåt stort ansvar att ta hand om å allt.
Men det är ju lätt att säga. Min pappa behöver mig, behöver oss..Och min Mamma behöver mig mer en någonsin nu. Då kommer jag finnas här sålänge som det behövs. Så är det bara..

Nej åter till sysslorna...

//Susanne