susannewennberg

Ett litet hopp har vi fått. Annan läkare, anda ord. Mer rörelser, flera tecken på att detta kan gå åt rätt håll..
Men det är som ALLA säger. Han är en kämpe och om det är någon som ska kunna klara detta så är det just han..
Men i förrgår var det jobbigt, svårt.. Att fatta, ta in alla intryck..Att se någon som varit så stark ,varit min hjälte, min trygghet.. Att se han bara ligga där. Kan inte göra nåt. Förstår knappt vad som hänt. Det är riktigt tungt.
Men det kommer bli bra. Det måste bli bra!! För Pappa är en kämpe. Min pappa..

Men jag fortsätter vara realistisk men tänker positivt..

Nu är det våran tur att finnas där för honom.
Nu är det vi som ska vara hans trygghet.
Om det går som det nu ska gå kommer det ändå ta tid.

Och jag kommer ändra mina planer nu.

Umeå måste vänta. Dom planerna måste komma senare.
Det kommer bildas nya planer som kommer bli lika bra..
Min familj gå först.. Mitt allt.

Men jag saknar min Fredrik. Hans kramar, pussar.. Hans famn..


Och alla mina vänner som gett mig massa stöd och hopp.
Tack för det mina änglar!
Tack för att ni finns.!

Idag är en ny dag!